The Garden And The Hedge | Piha, Pyhä, Metsä, Maa
Det finska ordet för skog, ”metsä”, har länge betytt ”gräns, kant eller brädd” - ett rike som inte tillhör människan och som börjar vid hemtraktens gräns. Ordet pyhä, helig har å sin sida använts för att definiera antingen en speciell plats i naturen, en tid eller ett väsen. Både helig och skog har förknippats med respekt och acceptans av det faktum att det finns områden som människan aldrig helt kan uppleva, kontrollera eller förstå. Med ordens innebörd definierade man gränser som behövde tillåtelse för att passeras, manade till försiktighet och hindrade på så sätt människor från att agera orimligt. Naturens gåvor kunde man inte bara ta, man fick be om dem.
I den naturdyrkande finska folktraditionen har vissa träd betraktats som heliga. Enligt mytiskt tänkande styrs världen av osynliga krafter och det har varit viktigt att försäkra sig om deras välvilja gentemot alla aktiviteter. I detta samspel har det varit nödvändigt att ge något för att kunna ta emot något. Den primära funktionen för både konst och riter har varit att skapa en länk mellan det osynliga heliga och den materiella världen.
Måttlösheten har lett till en kris för mänskligheten. Gränser har brutits. Den globala medeltemperaturen har stigit med 1,5 grader över de förindustriella nivåerna, biosfärens bärkraft är hotad, gränserna för hållbar avverkning av våra skogar har överskridits och våra skogar har omvandlats från kolsänkor till koldioxidutsläpp. Vi har tenderat att förlita oss på enbart oss själva, på teknik och ekonomisk tillväxt - snarare än på jorden och fungerande ekosystem.
Dagens vetenskapliga världsbild skulle kanske kunna få oss att återvända till skogen och det heliga. I stället för att ta bort det mirakulösa i livets mångfald har vetenskapen skapat en alltmer exakt och samtidigt mirakulös bild av en oändligt komplex väv av liv. Och inför detta kan en mottaglig människa inte annat än tystna av vördnad.
Genom konstverk placerade i träd och skog utforskar man i KUBU:s sommarutställning gränser som skiljer de döda från de levande, nuet från det förflutna, de osynliga krafter som styr livet från vardagens synliga verklighet och kulturen från naturen. Vid gränsen är det möjligt att nå fram till ett sammanhang, att minnas och att relatera. Varje verk i utställningen är en mötesplats som upprätthåller ett minne av träd och skogar som något mer än det som kanske kan omedelbart förnimmas. Det här omärkbara kan vara animistisk i sin natur eller påvisad av vetenskaplig forskning.
Deltagande konstnärer: Eija Isojärvi, Anni Rapinoja och Anna Vasko. Konstverk från samhället producerade av lokala deltagare i workshops den 24 och 29 maj. Utställningen är en del av Kimitoöns 700-årsjubileum.
Bildkonstnären Eija Isojärvi
Gran. Keramik och linfiberpappersmassa.
Boet är en plats där livet kan börja – där celler kan växa i trygghet och omvård- nad. Genom bohålet öppnar sig en vy mot omvärlden – en länk till den större livs- miljön. Man kan kika in i nästena. Vissa är tomma, andra döljer något inuti.
Boet för mycel: stenmaterial, linfiberpap- permassa, bivax, pigment
Boet för ett träd: stenmaterial, linfiber- pappermassa
Boet för stjärnhimlen: linfiberpapper- massa, svavelkis
Boet för en svamp: linfiberpappermassa, bivax, pigment
Konstnär:Skogen Assistent:bildkonstnären Anni
Rapinoja
Lund. Kilramar av trä stående på en piedestal.
Anni Rapinojas verk fokuserar blicken på former man vanligtvis förbiser i skogen. ”Redan för länge sedan gick jag – och går fortfarande – genom skogar, längs stränder och i utkanten av åkrar med en liten diabildsram i fickan. Jag ki- kade genom den med ena ögat för att avgränsa vyer, både nära och fjärran. Sedan började jag fotografera dessa vyer, och senare föddes idén att dela med mig av mina iakttagelser i dessa levande målningar – där konstnären är skogen, och jag själv närmast en assis- tent.”
Färgdesigner och textilkonstnär Anna Vasko
Källare. Källare. Naturliga material, pigment,
målningar
”Skogen bjuder på nyanser, djup och så- dant att förundras över. Som samlare ut- forskar jag dess gåvor och skapar färger och nyanser, ytor och texturer. Att låta sig omslutas av skogen är att ge sig hän åt dess krafter – att låta skogen tala genom mig. Bark, rötter, löv, lavar, kottar, tick- or… allt detta erbjuder skogen som mitt forskningsmaterial i laboratoriet.”
Tall. Pärl, juterep, stencirkel och backtimjan
Gårdstallen som valdes till Kubus heliga råträd fick namnet Ostträdet – ett av de många namn som förr gavs till gamla of- ferträd och som syftar på de gåvor som skänktes till dem. Förr i tiden hade varje gård ett råträd som beskyddade de bo- ende och knöt dem samman med avlidna släktingar och naturens andar. Trädet var gudomligt, okränkbart och vördat. Mellan människan och trädet fanns ett ödesband – det som hände trädet, hände också människan. Vid tallens bas har man planterat en art av backtimjan, som är viktig för lar- verna hos minst åtta fjärilsarter.
Gran. Filt- och vassbäddar
Det välkända ordspråket ”att lyda gra- nen vid vars fot man bor” dök för första gången upp i Kanteletar 1824. Men redan i ordspråksboken av Henricus Florinus (som även verkade som kyrkoherde i Kimito) från 1702 förekommer en variant: ”Det trädet under vars kjol man bor skall man tjäna.”
Ett träd som erbjöd en sovplats var värt att lyssna till när man letade efter en plats att slå sig ner. Om trädrået inte visade några drömmar – eller om de var dåliga – var det inte värt att stanna där. Om drömmarna däremot var goda kunde man bygga ett hus. Ibland kunde rået i drömmen visa var man skulle plantera offerträdet, och ibland blev trädet man övernattade under också det respek- terade offerträdet för det nya hemmet.
Äppelträd. Figurer gjorda av bast.
Det finska ordet för skog, ”metsä”, betyd- de ursprungligen ”gräns, kant eller brädd”. Där, i utkanten av hemtrakten, började det oändliga riket med sina egna lagar och krafter. Skogens gåvor var ändå livs- viktiga. För att korsa gränsen krävdes tillstånd, och man skulle visa respekt i det främmande riket. Man kommunice- rade med skogen genom skogsråna, som såg till att skogen inte kränktes.
Tall. Dödskallar dekorerade med stämplad metall, bets, pärlor och getingboträfiber
Vissa djur har haft en särskild plats i den finska mytologin. Björnen sägs ha fötts i himlen och vara människans totemiska förfader. I ritualerna efter jakten fördes dess skalle till en särskild björnskalletall. Djurets själ kunde då fortsätta sin resa och återvända till jorden. Själen skulle också bära med sig meddelanden från människorna till björnens mor. Den romerske historikern Tacitus (ca 55–120) skrev om sin resa till Fen- nia och stammarna som bodde där. Oksi betraktade björnen som sin förfader, och för Hellusierna var älgen en sym- bolisk anfader. I konstverket har hjortskallar och älgskallar, funna i naturen, använts.
Tall. Barkbitar med kors
I vår folktraditon har vi en tradition att markera träd i samband med viktiga händelser. Markeringen har man gjort genom att rista in eller beskära. Inrist- ningen för de avlidna görs under resan till gravplatsen. På trädet ristas den av- lidnes initialer, födelse- och dödsdatum eller ett kors. Den rastlösa själen tillöns- kas frid för att förhindra att den åter- vänder hem. Senare blev detta en sed för att hedra minnet av den avlidne. Den äldsta kända inristningen här- stammar från 1700-talet. Korsträd görs man fortfarande i östra och sydöstra Estland.
Skog. Det finns skydda/rädda-band på trä- den och i skogen träram av verket “Hiisitelt- ta” skapat för Ritva Kovalainens och Sanni Seppos utställning “Puiden kansa” år 1997
Heliga lundar var gemensamma platser i forntida byar, och människorna samla- des i dem för att hålla kontakt med na- turens andar och de avlidna. Där fick inte en kvist brytas. I många kulturer fungerar band man knyter om träd som böner om hopp, tacksamhet och respekt. Om du vill kan du knyta ditt eget band om ”världs- stolpen” i hiisi. Inom skogsbruket signalerar färgband om avverkningen och de används för att markera avverkningsområden, maskinspår och träd som ska sparas.
Björk. Barnklänningar och skjortor
Stora ofreden och björkhatet.
Björken har i Finland blivit en symbol för hem och rötter, mycket tack vare Zacha- rias Topelius saga ”Björken och stjär- nan” (1865). I sagan flyr två barn, som förts bort till Ryssland, efter ett decen- nium tillbaka till Finland, där hembjörken och aftonstjärnan – lysande genom dess lövverk – väntar på dem på gården. Berättelsen är inspirerad av Topelius farfars far, Kristoffer Toppelius, och hans flykt från Ryssland tillbaka till hem- landet efter att ha förts bort under Sto- ra ofreden. Sagan väcker paralleller till dagens Ukraina. Upp till 20 000 barn har un- der de senaste årens krig förts bort från Ukraina till Ryssland.
Björken blev senare ett hatobjekt inom den finska skogsnäringen, efter- som den inte ansågs ha något industri- ellt värde. Under decennier benämndes den som ”skogarnas vita lögn”. Ännu på 1960-talet välte man björkar med tunga maskiner och lämnade dem liggande kvar på marken.
Sälg. Färgade körsbärs- och tranbärskärnor
Skogar erbjuder en mängd olika livsmiljöer – vissa mikroskopiska, andra som sträcker sig över flera mil. Arter har hittat sin väg in i var och en av dem. Olika trädarter kan fungera som livsmiljöer för hundratals olika arter och bidrar därmed till eko- systemet på otaliga sätt, i olika skeden av sin livscykel. Detaljer som ofta ver- kar obetydliga kan vara livsvikt.
Ek. Jouko Ollikainens målningar av tidiga naturforskare och naturvårdare.
Från botten uppåt:
Carl von Linné (1707–1778), professor i botanik, den moderna
ekologins fader, utvecklade grunderna för taxonomin. Pehr Kalm
(1716–1779) präst, upptäckts- resande, naturforskare, trädgårdsod-
lingens fader i Finland. Carl Reinhold Sahlberg (1779–1860)
professor i na- turvetenskap, byggde upp universitetets insekts- och
växtsamlingar, grundade Finlands första vetenskapliga sällskap. Carl
Gustaf Mannerheim, (1797–1854) administratör, greve och entomolog,
beskrev många arter av skalbaggar nya för vetenskapen. Zachris
Topelius (1818– 1898) grundade den första finländska
miljöorganisationen, ”Maj Föreningen” bland annat för att skydda
småfåglar. A.E. Nordenskiöld (1832–1901), upp- täcktsresande,
förslaget om statsparker utlöste bildandet av naturreservat i de
nordiska länderna. Axel Palmén (1845– 1919) professor i zoologi,
pionjär inom fågelforskning, grundare av Tvärminnes zoologiska
station, initiativtagare till ringmärkning av fåglar.
Tall. En bänk gjord av återvunnet trä med minnesplaketter runt granen
Bokstavskombinationen RE syftar på en kategori som används i rödlistning av ar- ter: ”regionally extinct”, vilket på svenska betyder ”nationellt utdöd”. Finland har i dag 312 arter i denna kategori. Bänken är ett minnesmärke skapat för sex arter som dött ut i Finland: jättepraktbagge, flodil- ler, femtonfläckig nyckelpiga, svart ljus- mott, trädgårdssovare och gyllensparv. Årtalet på plaketten anger den sista ob- servationen före klassificeringen som RE. I den senaste bedömningenklassific- erades 4,1% av organismerna som akut hotade bland andra de välbekanta fåg- larna sparven, tornseglaren, hussvalan och talltitan. En art i denna EN-katego- ri löper en mycket hög risk att försvinna från naturen inom en snar framtid.
Tall. En dekoration gjord av filttråd runt ett träd.
I en skog lever träden i symbios med mykorrhizasvampar. Flödet mellan dem transporterar vatten och näringsämnen till träden, och socker till svamparna. I det så kallade mykorrhizanätverket kan träden också skicka varningar till varan- dra vid angrepp från skadedjur. Vissa av de äldsta och största trä- den i skogen spelar en särskilt viktig roll i skogssamhällets ”wood wide web”. Dessa så kallade moderträd har fler kopplingar till sin omgivning än andra träd. De infekterar unga plantor med livsnödvändiga svampar och förser dem med näringsämnen som hjälper dem att växa.
Två utställningar:
5 juni–31 augusti 2025
The Garden And The Hedge
Piha, Pyhä, Metsä, Maa
Öppettider:
Tis-sön 11-17 (lör: 11-15)
Stängt på måndagar, eller boka: info@kubu.fi
Inträdesavgift:
10€ (7€ studenter/pensionärer, barn gratis)
Entrébiljetten ger dig rätt till båda utställningarna under hela
sommaren.
Tillgänglighet:
Bottenvåningen, där de flesta verken finns, är tillgänglig. Några av
miljökonstverken är placerade i en lättillgänglig skog.
Om Kubu:
Kubu är ett konstnärsdrivet kulturhus på Kimitoön, vars verksamhet
betonar tvärvetenskaplig konst, principerna för hållbar utveckling
och gemenskap. Kubus mål är att ge en plats åt aktuella ekologiska
och sociala frågor genom konst, vetenskap och gemensamt lärande.
Adress:
Kulturhus Björkboda
Smedskullavägen 3
25860 Björkboda
Finland
Planera ditt besök här
Experiment med webbplats med låg energi
Denna mikrosajt är ett lågenergiexperiment inspirerat av många
liknande projekt.
Bildernas filstorlekar har minskats med stark rasterisering, och
webbplatsen är statisk och lokal. Det betyder att den inte kräver
energikrävande servrar eller molntjänster, utan körs på en liten
Raspberry Pi-enhet i KUBUs lokaler och skulle kunna drivas helt med
solenergi. Eftersom själva webbplatsen kubu.fi fortfarande fungerar
traditionellt och vi använder sociala medier som tidigare, är målet
med detta projekt inte att uppnå betydande energibesparingar utan
att fungera som en lärandeövning för oss och förhoppningsvis som
inspiration för andra som vill prova energisnåla lösningar inom IT
och kommunikation.
Stöd:
Kimitoön 700-year jubileumsfond (Föreningen Konstsamfundet &
Kimitoön municipality) | Svenska Kulturfonden
Partner Norpasfestivalen
Team: Ritva Kovalainen, kurator, Piha, Pyhä,
Metsä, Maa -utställning
Eija Isojärvi & Ritva Kovalainen, gemenskapskonst
Tuomo Tammenpää, exekutiv producent, Kulturhus Björkboda
Sari Kippilä, producent, Kulturhus Björkboda
Gemenskapskonst deltagare
Ritva Kovalainen, Eija Isojärvi, Timo Ala-Vähälä, Tiina Harjola,
Liisa Hilasvuori, Touko Hilasvuori, Pekka Hyvärinen, Pietari
Hyvärinen, Sari Kippilä, Jouko Ollikainen, Teija Puranen, Magi
Viljanen
Mer info:
Sari Kippilä
+358 41 806 4766
sari@kubu.fi