The Garden And The Hedge | Piha, Pyhä, Metsä, Maa
Det finska ordet för skog, ”metsä”, har länge betytt ”gräns, kant eller brädd” - ett rike som inte tillhör människan och som börjar vid hemtraktens gräns. Ordet pyhä, helig har å sin sida använts för att definiera antingen en speciell plats i naturen, en tid eller ett väsen. Både helig och skog har förknippats med respekt och acceptans av det faktum att det finns områden som människan aldrig helt kan uppleva, kontrollera eller förstå. Med ordens innebörd definierade man gränser som behövde tillåtelse för att passeras, manade till försiktighet och hindrade på så sätt människor från att agera orimligt. Naturens gåvor kunde man inte bara ta, man fick be om dem.
I den naturdyrkande finska folktraditionen har vissa träd betraktats som heliga. Enligt mytiskt tänkande styrs världen av osynliga krafter och det har varit viktigt att försäkra sig om deras välvilja gentemot alla aktiviteter. I detta samspel har det varit nödvändigt att ge något för att kunna ta emot något. Den primära funktionen för både konst och riter har varit att skapa en länk mellan det osynliga heliga och den materiella världen.
Måttlösheten har lett till en kris för mänskligheten. Gränser har brutits. Den globala medeltemperaturen har stigit med 1,5 grader över de förindustriella nivåerna, biosfärens bärkraft är hotad, gränserna för hållbar avverkning av våra skogar har överskridits och våra skogar har omvandlats från kolsänkor till koldioxidutsläpp. Vi har tenderat att förlita oss på enbart oss själva, på teknik och ekonomisk tillväxt - snarare än på jorden och fungerande ekosystem.
Dagens vetenskapliga världsbild skulle kanske kunna få oss att återvända till skogen och det heliga. I stället för att ta bort det mirakulösa i livets mångfald har vetenskapen skapat en alltmer exakt och samtidigt mirakulös bild av en oändligt komplex väv av liv. Och inför detta kan en mottaglig människa inte annat än tystna av vördnad.
Genom konstverk placerade i träd och skog utforskar man i KUBU:s sommarutställning gränser som skiljer de döda från de levande, nuet från det förflutna, de osynliga krafter som styr livet från vardagens synliga verklighet och kulturen från naturen. Vid gränsen är det möjligt att nå fram till ett sammanhang, att minnas och att relatera. Varje verk i utställningen är en mötesplats som upprätthåller ett minne av träd och skogar som något mer än det som kanske kan omedelbart förnimmas. Det här omärkbara kan vara animistisk i sin natur eller påvisad av vetenskaplig forskning.
Deltagande konstnärer: Eija Isojärvi, Anni Rapinoja och Anna Vasko. Konstverk från samhället producerade av lokala deltagare i workshops den 24 och 29 maj. Utställningen är en del av Kimitoöns 700-årsjubileum.
Bildkonstnären Eija Isojärvi
Gran. Bon gjorda av keramik och linfiberpappersmassa.
I skyddet av den gamla granens grenar finns bon gjorda av keramik och linfiberpappersmassa. Boet är en plats där livet kan börja, där celler kan växa i trygghet och omvårdnad. Genom bohålet öppnar sig en vy till omvärlden, en länk till den större livsmiljön. Man kan upptäcka boet för att det avviker från omgivningen eller så anpassar det sig till platsen färgmässigt. Man kan kika in i nästena. Vissa är tomma, men andra döljer något inuti.
Konstnär:Skogen Assistent:bildkonstnären Anni
Rapinoja
Lund. Kilramar av trä stående på en piedestal.
Anni Rapinojas verk fokuserar blicken på former man vanligtvis förbiser i skogen. ”Redan för länge sedan gick jag - och går fortfarande - genom skogar, längs stränder och i utkanten av åkrar med en liten diabildsram på mig och kikar igenom den med ena ögat, för att avgränsa vyer både nära och fjärran. Sen började jag även fotografera dessa vyer och senare föddes idén att dela med mig av mina iakttagelser på de här levande målningarna, där konstnären är skogen och jag själv närmast en assistent.”
Färgdesigner och textilkonstnär Anna Vasko
Källare. Naturliga material och pigment tillverkade av dem,
såväl som målningar.
”Skogen bjuder på nyanser, djup och saker att förundras över. Som samlare utforskar jag dess gåvor och skapar färger och nyanser, ytor och texturer. Att låta sig bli täckt av skogen är att ge sig hän åt dess krafter, att låta sig ryckas med av strömmen, att låta skogen tala genom mig. Bark, rötter, löv, lavar, kottar, tickor… allt detta erbjuder skogen som mitt forskningsmaterial i laboratoriet.”
Tall. Pärlbesatt juterep, stencirkel och flätverk runt Kubus heliga älvträd.
En gårdstall valdes till Kubus heliga råträd vid en skogsfestival våren 2023. Det fick namnet Ostträdet, ett av de många namn som förr gavs till gamla offerträd och som syftade på de gåvor som gavs dem. Förr i tiden hade varje hus ett råträd som beskyddade de boende och förde dem samman med avlidna släktingar och naturens andar. Trädet var gudomligt, okränkbart och respekterad. Det fanns ett ödesband mellan människan och trädet. Det som hände trädet hände människan. Vid tallens bas har man planterat en art av backtimjan som är viktig för larverna hos minst åtta fjärilsarter. Här finns också det akut utrotningshotade enkelsprötade timjanfjädermottet.
Gran. Filt- och sjövassbäddar omger trädet.
Det välkända ordspråket ”att lyda granen vid vars fot man bor” dök för första gången upp i Kanteletar 1824, men redan i ordspråksboken av Henricus Florinus (som även verkade som kyrkoherde i Kimito) från 1702, förekommer en variant: ”Det trädet under vars kjol man bor skall man tjäna”. Motsvarande ordspråk finns också i den isländska sagan om Egill (ca 1100–1200), där det har formen ”Eken under vilken man bor skall hedras”.
Enligt Folklorarkivets anteckningar var ett träd som erbjöd en sovplats under sin kjol värt att lyssna till när man letade efter en plats att bo. Om trädrået inte visade drömmar, eller om drömmarna var dåliga, var det inte värt att stanna där. Om drömmarna var goda kunde man bygga ett hus. Ibland kunde rået i drömmen visa var man skulle plantera offerträdet, ibland blev trädet man övernattade under även husets respekterade offerträd.
Äppelträd. Hatjafigurer gjorda av trä och växtdelar.
Finskan ord för skog, ”metsä”, betydde ursprungligen ”gräns, kant eller brädd”. Där, i utkanten av hemtrakten, började det oändliga, allomfattande riket med sina egna lagar, sina krafter som trotsade människans vilja. Skogen tillhörde inte människan, men dess håvor var ändå livsviktiga. För att korsa gränsen krävdes tillstånd och man skulle visa respekt i det främmande riket. Man kommunicerade med skogen genom skogsråna som såg till att skogen inte kränktes.
Av alla gudomliga väsen var skogsråna de mest älskvärda enligt våra förfäder.” - Julius Krohn 1869
Tall. Dödskallar dekorerade med stämplad metall, bets, pärlor och getingboträfiber.
Vissa djur har haft en speciell plats i den finska mytologin. Björnen sägs ha fötts i himlen och vara människans totemiska förfader. I ritualerna efter jakten fördes skallen till en särskild björnskalletall. Djurets själ kunde då fortsätta sin resa och återvända till jorden. Själen skulle också bära med sig meddelanden från människor till björnens mor. Den romerske historikern Tacitus (ca 55–120) skrev om sin resa till Fennia och stammarna som bodde där. Oksi betraktade björnen som sin förfader och för hellusierna var älgen en symbolisk förfader. I konstverket Kallohonka (Skalletallen) har i naturen hittade hjortskallar använts.
Tall. Barkbitar med ett kors uthugget och målat på dem.
I vår folklor har vi en tradition att markera träd i samband med viktiga händelser. Markeringen har man gjort genom att rista in eller beskära. Inristningen för de avlidna görs under resan till gravplatsen. På trädet ristas den avlidnes initialer, födelse- och dödsdatum eller ett kors. Den rastlösa själen tillönskas frid för att förhindra att den återvänder hem. Senare blev detta en sed för att hedra minnet av den avlidne. Den äldsta kända inristningen härstammar från 1700-talet. Korsträd har man fortfarande i östra och sydöstra Estland.
Lund. Det finns skydda/rädda-band på träden och i skogen Ritva Kovalainen och Verket “Hiisiteltta” skapat för Sanni Seppos utställning “Trädens folk” år 1997 träram.
De här lundarna var gemensamma heliga platser i forntida byar, och människorna samlades i dem för att hålla kontakt med naturens andar och de avlidna. Där fick inte en kvist brytas. I många kulturer fungerar band man knyter om träd som böner om hopp, tacksamhet och respekt. Om du vill kan du knyta ditt eget band om ”världsstolpen” i hiisi.
Inom skogsbruket signalerar färgband i skogen att avverkningen har påbörjats och de används också för att markera gränserna för avverkningsområden, maskinspår, lagringsområden och träd som ska sparas. Ramen för Hiisi gjordes ursprungligen för Ritva Kovalainens och Sanni Seppos utställning ”Puiden kansa” (1997).
Moderna finska ordboken: hiisi
1. ursprungligen hednisk helig lund, offerlund, kyrkogård.
2. senare, en ond plats, avgrund, helvete.
Björk. Barnklänningar och skjortor på grenarna.
Stora ofreden och björkhatet.
Björken har i Finland blivit en symbol för hem och egna rötter, mycket tack vare Zacharias Topelius saga Björken och stjärnan (1865). I sagan flyr barn bortförda till Ryssland efter ett decennium tillbaka till Finland, där hembjörken och den genom dess lövverk lysande aftonstjärnan väntar på dem på gården. Berättelsen är inspirerad av Topelius farfars fars Kristoffer Toppelius flykt från Ryssland tillbaka till hemlandet efter att han förts bort under stora ofreden. Sagan påminner om händelserna i Ukraina idag. Upp till 20 000 barn har förts bort från Ukraina till Ryssland under de senaste årens krig.
Själva björken blev ett hatobjekt inom den finska skogsnäringen eftersom den inte ansågs ha någon användning inom industrin. Under de gångna decennierna kallades björken till och med för ”skogarnas vita lögn”. Ännu på 1960-talet välte man björkar med tunga maskiner eller så fällde man och bara lämnade dem liggandes på marken.
Sälg. Färgade körsbärs- och tranbärskärnor i trädets håligheter.
Skogar erbjuder en mängd olika livsmiljöer för organismer - vissa mikroskopiska och andra som sträcker sig över flera mil. Arter har hittat sin väg in i var och en av dem och anpassat sig till de rådande förhållandena. Olika trädarter är kända för att fungera som livsmiljöer för upp till hundratals olika arter och bidrar därmed till ekosystemet på otaliga sätt i olika skeden av sin livscykel.
Detaljer som ofta verkar obetydliga för oss människor kan utgöra livsviktiga förutsättningar för vissa arter. Konstverket Ekolokerot är en påminnelse om dessa små detaljer.
Ek. Jouko Ollikainens målningar av tidiga naturforskare och naturvårdare.
På 1740-talet inleddes en vetenskaplig revolution i det svenska riket och dess östra halva Finland, vilket ledde till att naturvetare började studera världen omkring oss. Minnesträdet är en hyllning till de tidiga naturforskarna och naturvårdarna.
Från botten uppåt:
Carl von Linné (1707–1778), professor i botanik, den moderna
ekologins fader, utvecklade grunderna för taxonomin. Pehr Kalm
(1716–1779) präst, upptäcktsresande, naturforskare,
trädgårdsodlingens fader i Finland. Carl Reinhold Sahlberg
(1779–1860) professor i naturvetenskap, byggde upp universitetets
insekts- och växtsamlingar, grundade Finlands första vetenskapliga
sällskap. Carl Gustaf Mannerheim, (1797–1854) administratör, greve
och entomolog, beskrev många arter av skalbaggar nya för
vetenskapen. Zachris Topelius (1818–1898) grundade den första
finländska miljöorganisationen, Maj Föreningen, bland annat för att
skydda småfåglar. A.E. Nordenskiöld (1832–1901), upptäcktsresande,
förslaget om statsparker utlöste bildandet av naturreservat i de
nordiska länderna. Axel Palmén (1845–1919) professor i zoologi,
pionjär inom fågelforskning, grundare av Tvärminnes zoologiska
station, initiativtagare till ringmärkning av fåglar.
Tall. En bänk gjord av återvunnet trä med minnesplaketter runt granen.
Bokstavskombinationen RE syftar på en kategori som används i rödlistning av arter, och kommer från engelskans regionally extinct, på svenska nationellt utdöd. Finland har nu 312 arter i denna kategori. Vi minns med saknad är ett minnesmärke skapat för sex i Finland utdöda arter. Jättepraktbagge, flodiller, femtonfläckig nyckelpiga och svart ljusmott förklarades alla som utdöda i den första rödlistningen som publicerades år 2000. Sedan tillkom trädgårdssovare 2010 och gyllensparv 2019. Båda var tidigare listade som akut hotade. En art i denna EN-kategori (endangered, starkt hotad) löper en mycket hög risk att försvinna från naturen inom en snar framtid. I den senaste bedömningenklassificerades 4,1% av organismerna som akut hotade, bland andra de välbekanta fåglarna sparven, tornseglaren, hussvalan och talltitan. Årtalet på plaketten anger de sista observationerna före RE-klassificeringen.
Tall. En dekoration gjord av filttråd runt ett träd.
I en skog lever träden i symbios med mykorrhizasvampar, och flödet dem emellan transporterar vatten och näringsämnen till träden och socker till svamparna. I mykorrhizanätverket skickar träden också varningar till varandra när skadedjur angriper. Vissa av de äldsta och största träden i skogen har visat sig spela en särskilt viktig roll i hela skogssamhällets ”wood wide web”. Moderträden har fler kopplingar till sin omgivning än andra träd, och de infekterar nya plantor med livsviktiga svampar och förser dem med de näringsämnen de behöver för att växa.
Lund. Dolda detaljer i olika delar av skogen.
I varje naturskog lever tusentals arter som är sammanlänkade i en lång rad ömsesidiga beroendeförhållanden. Man har börjat se skogarnas ekosystem som en slags superorganism, där komponenterna i ett komplext nätverk samverkar, gynnar och är beroende av varandra. Näringscykeln kräver samarbete mellan väldigt många arter, och materia cirkulerar mellan organismer, genom olika kedjor och ger näring åt varandra i oändlighet. Evolutionen av varje art sker i samspel med andra arter. Interaktion, ömsesidig beroende och alltings kretslopp är ju några de viktigaste inslagen i livet.
Två utställningar: 5 juni–31 augusti 2025 The Garden And The Hedge Piha, Pyhä, Metsä, Maa
Öppettider: Tis-sön 11-17 (lör: 11-15) Stängt på måndagar, eller boka: info@kubu.fi
Inträdesavgift: 10€ (7€ studenter/pensionärer, barn gratis) Entrébiljetten ger dig rätt till båda utställningarna under hela sommaren.
Tillgänglighet: Bottenvåningen, där de flesta verken finns, är tillgänglig. Några av miljökonstverken är placerade i en lättillgänglig skog.
Om Kubu: Kubu är ett konstnärsdrivet kulturhus på Kimitoön, vars verksamhet betonar tvärvetenskaplig konst, principerna för hållbar utveckling och gemenskap. Kubus mål är att ge en plats åt aktuella ekologiska och sociala frågor genom konst, vetenskap och gemensamt lärande.
Adress: Kulturhus Björkboda Smedskullavägen 3 25860 Björkboda Finland
Planera ditt besök här
Experiment med webbplats med låg energi Denna mikrosajt är ett lågenergiexperiment inspirerat av många liknande projekt. Bildernas filstorlekar har minskats med stark rasterisering, och webbplatsen är statisk och lokal. Det betyder att den inte kräver energikrävande servrar eller molntjänster, utan körs på en liten Raspberry Pi-enhet i KUBUs lokaler och skulle kunna drivas helt med solenergi. Eftersom själva webbplatsen kubu.fi fortfarande fungerar traditionellt och vi använder sociala medier som tidigare, är målet med detta projekt inte att uppnå betydande energibesparingar utan att fungera som en lärandeövning för oss och förhoppningsvis som inspiration för andra som vill prova energisnåla lösningar inom IT och kommunikation.
Stöd:
Kimitoön 700-year jubileumsfond (Föreningen Konstsamfundet &
Kimitoön municipality) | Svenska Kulturfonden
Partner Norpasfestivalen
Tean: Ritva Kovalainen, kurator, Piha, Pyhä, Metsä, Maa -utställning | Eija Isojärvi & Ritva Kovalainen, gemenskapskonst | Tuomo Tammenpää, exekutiv producent, Kulturhus Björkboda | Sari Kippilä, producent, Kulturhus Björkboda
Mer info: Sari Kippilä +358 41 806 4766 sari@kubu.fi